Grosshandlare E.W Levin

 

Utös historia handlar inte bara om malmhanteringen. Det är minst lika spännande att få veta hur det egentligen gick till när gruvön förvandlades till ett semesterparadis, i första hand för välbärgade stockholmare under den första tiden.

E.W Levin var grosshandlaren som satt sig i sinnet att förvandla ön till ett badparadis och ville gärna få tillgång till stugorna på ön så att de kunde hyras ut till sommargäster och han ville snabbt få bort de f.d. gruvarbetarna. Han tecknade avtal med olika invånare på ön för att de snabbt skulle kunna lämna sina hus. I domböcker från Sotholms häradsrätt kan man läsa exempel på trätomål där boende har tagit hjälp av häradsrätten för att de anser Levin inte hade uppfyllt sina åtaganden.

Ett vanligt upplägg var att Levin lovat de boende ett understöd måndagsvis så att de snabbt kunde flytta ut. Levin skötte inte alltid detta men hävdade att han gjort rätt för sig, varpå han blev dragen inför rätten.

Ett exempel som visar hur infekterat ett ärende kunde bli var det mellan gruvarbetare Magnus Östberg och Levin. Östberg tog ärendet till rätten då han inte fått understöd på flera månader. Levin kontrade med att Östberg inte hade lämnat hus och ägor som överenskommet var i kontraktet. Östberg svarade då att han bodde i en stuga minst 400 meter därifrån vilket inte ingick i de ägor som kontraktet innefattade. Han och hans hustru kände sig trakasserade av Levin och önskade inget annat än lugn och ro och det understöd de hade rätt till. Enligt gruvbolagets kontrakt sedan tidigare, vilket Östberg hävdar att Levin gått med på att hålla fast vid, skulle de inte behöva flytta från det hus där Östberg med hustru bott hela sina liv. Det verkar i fortsatta domstolsprotokoll, som om Levin försökt mörka och lägga till eller dra ifrån saker som inte var sanna, vilka Östberg bestred.

Domslutet blev till slut till Levins fördel: Östberg och hans hustru måste flytta inom en månad, på egen bekostnad. Östberg fick dock, citat ”tillgodogöra sig det till vedskjulet och visthusboden använda virket, och skola parterna hvar sina å målet hafda kostnade skela vidkännas”.

Det var med andra ord kanske inte alltid så lätt att slåss mot den ekonomiskt starka grosshandlare Levin. Vart Östberg med hustru tog vägen förtäljer inte historien.